Framför mig på bordet ligger min avhandling, tryckt och levererad. På fredag håller jag mitt licentiat-seminarium och sen bär det iväg på pappaledighet. Det är svårt att sätta ord på känslorna jag har för den text som ska representera resultatet av års arbete. Jag är förhållandevis nöjd med den vetenskapliga framläggningen, det är trots allt första gången jag skrivit något så här omfattande. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på allt som inte fick plats. Trots sina 120 sidor blev mycket bortsorterat. Och hur knepigt det än kan vara att bedriva forskning tycker jag att uppfostrandet av två livliga barn erbjuder så mycket djupare utmaningar. Utmaningar som har fått konsekvenser både för vilken forskning jag fokuserat på och hur jag ser på resultaten. Inte ett ord om detta syns mellan ekvationerna.
Veckan kommer huvudsakligen ägnas åt förberedelser av presentationen. Lite nervositet måste jag bekänna. Samtidigt är det befriande att veta att hur det än går kommer detta vara över på fredag eftermiddag.
Jag älskar förändring, att ställas inför en ny situation och försöka skapa ordning bland kaos. Som förälder är man ständigt medveten om hur knapp tiden är, hur alla planer kan plötsligt kastas omkull. Denna osäkerhet och nödvändigheten i att ständigt kompromissa för att hinna med är intressant nog det centrala temat i min avhandling. Jag kan ärligt talat inte bestämma mig för om forskningen färgat min syn på förädraskapet eller tvärt om. Det enda jag vet är att om en vecka, när jag för första gången ska försöka få hem två barn från dagis, kommer jag behöva alla insikter som de tre senaste åren givit mig.
Låter väldigt intressant. Just förmågan att snabbt ställa om och hantera en nyuppkommen situation är något som blir allt mer nödvändigt i ett allt snabbare samhälle.
Vad handlar din avhandling om lite mer konkret? Är det människor eller maskiner som ska försöka lära sig bemästra det osäkra. Eller både och?
I vilket fall som helst. Lycka till på ditt licentiat-seminarium!
Oskar: Tack! Problemställningen i botten handlar om att mobila datorsystem (telefoner, robotar etc) idag har så mycket olika funktioner att de traditionella metoderna med statisk design inte längre är praktiska. Ta telefoner. För 30 år sedan hade telefoner två funktioner: man kunde (1) ringa och (2) bli uppringd. Det var enkelt att dimensionera systemet för att i samtliga tänkbara situationer hantera båda. Idag finns det hundratals funktioner i telefonen från början och du kan som användare lägga till ytterligare via AppStore/Market/etc. Det går inte längre att bygga telefonen utifrån ett ändligt antal fall.
Istället måste alla beslut om hur resurser (batterier, nätverksaccess, CPU-prestanda) används tas under körning. Metoderna jag tagit fram är huvudsakligen för att maskiner ska kunna styra sig själva, men principerna är applicerbara på system av helt andra typer, så som vatten- eller el-hushållning i ett land och andra logistik-problem.
Ahhh… det låter mycket intressant!
Lycka till som sagt!
Pingback: Tweets that mention Tre år av mitt liv | BitGarden -- Topsy.com