Det finns många minnesvärda figurer som passerat min spelkonsoll under året. Jag har stapplat fram genom mörkret med Alan Wake, som är som hämtad ur en Stephen King-roman. På prärien har jag jagat bovar, boskap och bältor med John Marston. I mystiska ruiner gjorde jag sällskap med Lara Croft och det gladde mig verkligen att Square Enix fått tummarna loss och låtit en stark och cool tjej vid namn Lightning vara hjältinnan i Final Fantaxy XIII. Men en person – eller är det egentligen hel hop personligheter? – har lyckats få ett liv utanför den story som spelet berättar. En rollfigur som blivit ett samtalsämne i sig själv och som jag därför tycker förtjänar att utnämnas till årets rollfigur. För visst älskar vi att prata om vår alldeles egna Commander Shepard?
Under året har det diskuterats på Twitter, i diverse spelpodcasts, i forum och på bloggar vem Shepard egentligen är. Alla har vi våra egna svar, alla självklara. Vi har givit dem egna namn, eget utseende och egen personlighet. Jag tror valen i Dragon Age: Origins är för många för att vi ska uppnå samma vilja att berätta och jämföra, men Shepard är precis lagom formbar. Det är lite som att snacka golfklubbor eller tennisrackets, något som både förenar de invigda och ger var och en sin egen identitet. Förresten, hur spelar du din Shepard?
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets rollfigur’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gamingmama, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.
Det som jag tycker är intressant med Shepard är just att man får forma honom/henne som man vill. Samtidigt gör det att jag inte riktigt fastnar för Shepard som jag gör för en karaktär som är mer låst i sina val eller agerande.
Jag håller absolut med om att det finns spelfigurer som är mer originella och färgstarka, men jag valde Shepard snarare på grund av den ”mindshare” som karaktären får genom att så många engagerar sig i utformandet.
Bra val! Sheperd, (specielt FemShep) är en väldigt intressant karaktär. Personligen spelar jag ganska hårt som Renegade. Väldigt skönt att få ta ut svängarna som badass.
Jag helgarderar och kör flera versioner. Personlighetsklyvning?
Nej. Inte personlighetsklyvning.
Snarare misstänker jag att du, liksom jag, är skadad av old-school PC-gaming, där man kunde spara var och när som helst. Så man sparade ofta, typ jämt, och testade sedan olika varianter för att se vilken man tyckte bäst om.
Sånt går inte att göra på dagens konsoller. Och så säger de att utvecklingen går framåt!?
Men det finns något gott i autosavningens tidvarv också. Det är lättare att ge sig hän, istället för att sitta med sina saves och leta efter det ultimata upplägget…
Tror du är inne på något här, men för mig handlar det huvudsakligen om att få testa stridssystemet med olika karaktärer. När man ändå kör igenom storyn igen kan man lika gärna göra andra val och se vad som blir annorlunda.
Men autosave >> skivat bröd. Jag avskyr att upptäcka att jag behöver spela om en sekvens – speciellt om den är tung på cut-scenes och dialog – bara för att jag inte orkar gå in och manuellt spara varje minut.
Intressant att folk väljer Shepard. Jag är själv inne lite på Gwellmyns spår, och fastnar inte lika starkt för honom/henne som för andra, fasta karaktärer. Min Shepard var visserligen badass, men jag har svårt att utnämna någon så ”vag” (läs: formbar) karaktär som årets bästa. Däremot så tycker jag att Mass Effect 2 har haft en del av årets bästa karaktärer.
Jag är också inne på Gwellmyns spår, jag har svårt att fastna för en karaktär som jag själv får forma helt och hållet, även om det såklart är en himla möjlighet till att faktiskt få den att vara så som jag vill att den ska vara. Jag tror helt enkelt jag har större intresse i att lära känna en karaktär som är ”styrd”, kan man väl säga. Shepard blir inte intressant på så vis att det finns något att upptäcka, då man själv gör agerandena/valen.
Ercarret, Lunandrez: Jag tror man kan fästa sig vid en spelkaraktär av olika skäl. Den variant ni beskriver baserar sig på karaktären som litterär figur, medan jag har valt att basera mitt val på hur mycket folk verkar engagera sig i att utforma sin egen. Säger inte att det är rätt, men för mig är det viktigare vad spelaren tillåts hitta på än vad som kommer ”färdigpåhittat” med spelet (märks att jag är helt jet-laggad va? hittar inte riktigt ord på det jag vill skriva).
Nu skrev ju inte jag om dagens kategori på Onlajn.se utan det gjorde Tobias. Men för mig så är Shepard årets rollfigur. Även om spelåret 2010 har gett oss ett flertal rollfigurer värda titeln.
Min manliga Shepard som hängde med från Mass Effect 1 var en god och riktigt hyvens kapten som in i det sista kämpade för allas bästa samtidigt som han fick jobbet gjort.
Min kvinnliga Shepard är däremot ett riktigt bad ass till kapten som alltid satte jobbet i första hand medan allt och alla andra blev sekundära prioriteringar.
Bra val för dagens kategori tycker jag!
Jag håller Mass Effect 2 mycket högt. Bra val.
Min nuvarande Shepard är en kvinna som är på ”rätt” sida och som pangar med de grövsta vapnen. Det blir extra roligt i kontrasten med min förra Shepard, han är ett riktigt fegt rövhål som mest slängde runt folk med biokrafter.
Mattias: Jag har nästan exakt samma upplägg på mina Shepards, Male Paragon och Female Renegade. Jag måste säga att jag har väldigt svårt för att vara elak, är nog en lite softie innerst inne.
Karl: Intressant, min syn på liberalt användade av biotics är snarare att det ger en framtoning av galenskap och ursinne (jmf Jack). Men huvudpoängen med mitt av av Shepard är just detta, att vi i långa utläggningar kan prata om hur vi tolkar just denna karaktär. Finns det något annan karaktär som fått så mycket spaltutrymme?