Låt mig börja med att beklaga mig lite över att begreppet ”rollspel” numera nästan har förlorat sin ursprungliga betydelse. Mer och mer verkar det som att man med rollspelsmekanik syftar på erfarenhetspoäng, nivåsystem och att man som spelare gradvis bygger upp sin spelfigur. Detta gör spel som Borderlands och Demon’s Souls till rollspel. Jag tycker detta är lite bakvänt. Rollspel för mig handlar om narrativet, att personifiera någon eller något, att göra val som påverkar historien, något i princip helt frikopplat från hur många hit points min rollfigur har. Gammaldags som jag är kommer jag av denna anledningen bara ta hänsyn till spel där jag som spelare har möjlighet att påverka berättelsen, vilket diskvalificerar många av de spel som påstås vara rollspel. Återigen är jag frestad att ge vinsten åt Sleep is Death, men beroendet på en skicklig spelledare fäller det ännu en gång. Nej, det finns egentligen bara ett val, årets rollspel kan inte vara något annat än Mass Effect 2.
BioWare har med del två i Mass Effect-serien etablerat sig som den västerländska studio som är mest trogen den traditionella betydelsen av rollspel. Som Shepard ställs man inför ett stort antal val, allt från vad man säger i enskilda konversationer till avgörande prioriteringar i trängda situationer, och det som gör det hela så bra är att valen är intressanta. Inte bara får de effekt på längre sikt, ibland inte ens i samma spel, de bidrar effektivt till att definiera min rolltolkning av Shepard, den i min mening viktigaste mekaniken i ett rollspel. Det är precis detta som skiljer ett val i ett parti schack från ett rollspelsval. I schack är min målsättning alltid densamma, att vinna, medan i rollspelssammanhang är målet att vara trogen min rollperson. Jag tillhör inte dem som anser att Mass Effect-serien är felfri. Storyn är inte direkt nyskapande, designen av rymdvarelser tämligen oinspirerad (en ras av blå kvinnliga aliens i tajta kläder med djupa urringningar? suck…) och att behöva grinda efter råvaror känns helt onödigt. Men det som fångar mig – bortsett från att jag har jättekul med stridssystemet – är att spelet ger mig mycket väl fungerande verktyg för att skapa precis den Shepard som jag vill. Det är sådant som spelar roll.
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets rollspel’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Intressant definition av rollspel, och jag känner hur en del av mig vill hålla med dig. Men i sådana fall skulle mer linjära erfarenheter som till hela Final Fantasy-serien inte kunna klassificeras som rollspel. Ja, större delen av hela JRPG-genrén skulle inte vara rollspel. Hur tänker du kring det?
Annars är självklart ME2 ett klockrent val.
När jag tänker vidare. Är ens Wow ett rollspel med den definitionen?
Oskar: Nej, många JRPG-spel är i min mening inte speciellt mycket rollspel. WoW är lite annorlunda, jag tillåts skapa min rollfigur själv och det är spelaren som bestämmer helt vad karaktären ska säga och göra, och därmed har spelet en viss rollspelspotential. På WoWs RP-servrar är det meningen att man ska agera ”in character”, även om detta i princip inte görs längre.
Jag spelade pennaochpapper rollspel långt innan jag stötte på de digitala motsvarigheterna och jag vill inte klassa varken JRPG:er eller WoW som rollspel. I WoW finns potentialen att använda miljöerna och avatarerna för rollspel men följer man själva storylinen så finns det inget utrymme för avgörande val.
Neverwinter Nights och Sleep is Death är rollspel enligt min definition men kräver spelledare. Mass Effect 2 har jag inte spelat, däremot började jag på Dragon Age och upplägget verkar klart mer rollspeligt men jag får nog spela mera innan jag vet vad jag tycker.
Jag älskar både JRPG:er och WoW vill jag tillägga…
Ni anser alltså inte Dragon Quest IX vara ett rollspel? I så fall antar jag att valet är förståeligt. Annars – nej, jag har inte spelat senaste Dragon Quest speciellt mycket, har mest startat om det för att jag inte blev nöjd med utseendet – är det dock överlägset på de flesta punkter.
Jag tycker DQ9 är ett väldigt bra spel, men dess kvalitéer ligger i min mening inte i rollspelande. Visst kan man skapa sina karaktärer själv, vilket gör det till mer av ett rollspel än många andra JRPGs, men spelarens möjlighet att påverka historien är mindre än jag förväntar mig från ett rollspel.
Hehe.. Jag spelade också en hel del med papper och penna i mina tonår. Underbara minnen. Och det är ju oerhört svårt att förmedla den friheten till dataspelsvärlden. ”Sleep is Death” är väl det närmsta man kommer
Men jag tänker lite… Om det handlar om just valfriheten och att ens handlingar, både i ”aktiondelen” och i ”dialogdelen” ska ge avtryck i händelseutvecklingen. Skulle du definiera gamla underbara Wing Commander 3 och 4 som rollspel? Eller är det rymdsimulatorer med rollspelsinslag?
Bra fråga, jag ser det lite såhär. Det centrala i WC-spelen är att flyga omkring och skjuta. Vem som sitter bakom spakarna spelar ingen roll, det ger ingen direkt rollspelskänsla. Mass Effect handlar däremot lika mycket om relationerna mellan karaktärerna som om att skjuta aliens, det integrerar valmöjligheterna i den centrala spelmekaniken. Känns mer ”rollspeligt” tycker jag.
Fast beroende på de val du gör, både i cockpiten och i dialoger så kan både själva händelseträdet, samt själva sluten se helt olika ut. Speciellt i WC4 där man ställdes inför valet att fortsätta slåss för confederationen eller att haka på rebellerna. Beroende på dina val kan hela historien sluta i fullständig seger, eller i total katastrof.
Uppdragen går sällan som det är tänkt, och du kan ställas i valet mellan att åka för att rädda livet på en wingman som råkat i trubbel, eller att stanna och försvara ditt moderskepp som är under attack. Väljer du att försvara moderskeppet så dör din wingman och du kan inte längre spela med honom/henne.
Beroende på hur man hanterar olika relationer så kan vissa av dina wingmans antingen bli dig blint lojala, eller så avskyr de dig och försvinner, så du inte längre kan flyga med dig.
Du går runt på ditt skepp, inte olikt ME, och pratar med folk mellan varje uppdrag, och får en bit av historien samt olika moraliska val i hur du ska hantera situationen. Det avgör också om du blir ihop med någon mot slutet.
På sätt och vis gjorde de allt som ME gör, fast för 15 år sedan. De gjorde det kanske inte lika långtgående, men för den tiden var det fullständigt revolutionerande.
Om ME2 definieras som rollspel pga dess valfrihet att utforma sin karaktär, så tycker jag att det borde inbegripa WC3 och WC4 också.
Att actionsekvenserna i ME är en TPS/FPS istället för en rymdsimulator räcker i min mening inte för att skilja dem åt som genré.
Det är i alla fall min åsikt.
Håller inte riktigt med gällande definitionen av rollspel, men jag håller med om att årets rollspel är Mass Effect 2 utifrån det jag har hunnit spela tillräckligt av för att bedöma. ^_^
Jag är nog lite skadad av min penna-och-pappersbakgrund, du får gärna utveckla hur du vill definiera genren.