Allt för sällsynt är spel vars slut inte är uppenbara. I mer än 9 fall av 10 kan man anta att hjälten besegrar fienden, ibland till kostnaden av sitt eget liv. Det rådande spelformatet lovar oss så gott som alltid ett slut, måhända med en öppning för uppföljare, och därigenom kan man anta att de stora konflikterna i spelet/spelserien kommer att få en upplösning. Icke så med MMORPG-spel. Snarare så förbjuder konventionerna kring dessa att det finns ett slut. Ett slut skulle innebära att inkomsterna sinar. Om en konflikt någonsin skulle ta slut så är detta således enbart för att lämna plats åt nästa. Världen hänger i en ständig status quo, och sakta men säkert så växer historien fram mot… ja, mot vad? För mig är just detta löftet om att det alltid finns en ny konflikt på lur, och att det kan inte finnas en spelarfaktion som är designad för att vinna, väldigt attraktivt. När så en dylik berättelse vävs av så pass skickliga händer som Blizzards lead designers kan jag inte annat än kapitulera. Trots att jag inte, verkligen verkligen inte, vill sugas in i WoW-träsket igen, måste min kandidat till årets story bli World of Warcraft: Cataclysm. En hel värld, som många likt mig känner djupt för, kommer transformeras för att aldrig bli sig lik. Kan det bli mer spännande?
Få spelvärldar är så omfattande och detaljrika som den där Warcraft-spelen äger rum. Historien är detaljerad och så pass komplex att spelets egna författare har svårt att hålla koll på allt. Skribenterna lyckas också hålla distansen till sin värld och aldrig ta sig på för stort allvar. Persongalleriet är otroligt mångfacetterat, innehållande allt från komiska gnomer till episka hjältar till de mest fasansfulla fiender. Inte nog med att rollfigurerna är väldesignade, de är ofta förvånansvärt komplexa. Trots att Warcraft är ett mainstream spel, existerar nästan alla personer på en gråskala snarare än att vara svart-vita pappfigurer. Allt detta gör att man inte enkelt kan avgöra vad som kommer hända härnäst. Vem ska svika vem? Vilka allianser ska bildas? Jag vet inte, och jag älskar det!
Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets story’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.
Jag vill verkligen inte heller sugas in i Wow igen. Jag har helt enkelt inte tid. Men Cataclysm verkar onekligen väldigt roligt.
Sedan håller jag helt med dig angående de gråa fasetterna i Wow. Just det att det ofta är så svårt att avgöra vem som är ”god” och vem som är ”ond” är ett av spelens största tillgångar. För det mesta är en ras eller karaktär varken eller, utan helt enkelt upptagen med att arbeta för de sinas framgång, på andra bekostnad. Det gör hela världen så mycket intressantare.
Eller bara ett sådant faktum att älvorna, som i all klassisk fantasy är ”goda” i Wow blev lite galet blodtörstiga och gick med i Horde. Och nu kommer varulvarna, klassiska badguys, men de är med i Alliance. Sånt gillar jag.
Oväntat val med tanke på att det nyss är släppt, men å andra sidan är ju Blizzard lysande när det kommer till lore, förmodligen allra bäst. Har svårt att se att självaste Blizzard skulle ta fel steg med story i Cataclysm, questandet i WotLK var verkligen ett stort kliv i rätt riktning och att levla från 70 till 80 i den expansionen var en fröjd, höjdpunkten i expansionen för min del (slutade å andra sidan bara runt en månad efter WotLK-släppet, raidandet tilltalade inte mig längre i WotLK då de gick åt fel håll med det).
Men har inte tid med WoW, eller lika stort intresse för att spela det, längre så tänker inte låta mig slukas upp av all fantastiskt intressant lore det finns att tillägna sig om det fantastiska Warcraft-universumet.
Oskar: Jag tycker framför allt de har lyckats göra intrigen mellan horde och alliance intressant. Precis som i många fall i verkligheten finns det interna politiska slitningar som gör en försoning de båda faktionerna emellan praktiskt omöjlig. Jag tycker faktiskt det är rätt spännande
Lunandrez: Kanske lite fusk, men det skulle känts märkligt att valt något annat. Finns inget annat spel i år där jag faktiskt är intresserad av att veta hur det går.
Ett av mina grundläggande problem dock med berättandet i MMORPG-spel är att det du gör som hjälte inte har några riktiga konsekvenser. Man kanske hänger med på en raid och besegrar The Lich King, men några minuter senare har han respawnat för nästa gäng av äventyrare. (Eller också har andra grupper t.o.m. en egen instance så man klubbar egentligen var sin parallell mörk härskare.)
Men det här är något som är självklart inom MMORPG, det skulle inte fungera annars, och vi har kommit att acceptera det. Samtidigt är det ändå något tillfredställande med ett singelplayerspel där man faktiskt kan bli den världens mäktigaste person och där ens handlingar faktiskt har vittgående och permanenta konsekvenser,
Oskar: Onekligen är det där med hjätedåd något som är svårt att knäcka i MMO-spel. Alla vill vara hjältar. I EVE löses det genom det helt enkelt inte finns någon story, men det tilltalar inte riktigt mig. Guild Wars 2 påstår sig ha en dynamisk värld, vilket ska bli spännande att se hur de löst.