Med datorn som sällskap

Rolemaster hade åtskilliga böcker som bara innehöll tabeller. Att genomföra 10 sekunder strid kunde ta uppåt en timme, när man var van.

Jag har spelat spel i nästan hela mitt liv, men det har inte alltid rört sig om datorspel. I mellanstadiet såddes fröet till mitt intresse för rollspel, och efterhand som mina kunskaper i engelska växte, öppnade sig en värld av strategispel, figurspel och kortspel för mig. Framför allt under min gymnasietid var jag helt insnöad på komplicerade, ”realistiska” regelsystem och skrev själv en del tillägg för existerande spel. Apex av mina verk var ett flersidigt kompendium för Drakar och Demoner, med regler för hur material, tillverkningsmetod och konfiguration av pilbågar styrde egenskaper som skada, räckvidd och precision. Valet av båge var nu inte längre begränsat till de tre klassiska alternativen (kortbåge, långbåge och komposit), utan ett tusental olika kombinationer och det kunde ta en eftermiddag att fastställa alla parametrar och räkna ut egenskaperna hos det resulterande vapnet.

På senare tid har jag provat ett par av de nya figurspelen, till exempel Descent och Castle Ravenloft. Dungeons and Dragons 4th Ed får nästan räknas dit också. Gemensamt för alla dessa spel är att de är komplexa i genomförande. Det finns en stor mängd regler att hålla reda på, och temporära effekter – så som skador, bonusar, områden på spelplanen som tillfälligt lyder under någon specialeffekt – ställer höga krav på bokföring. Till en början var jag begeistrad, det var precis som om någon hade realiserat alla mina vildaste idéer från förr, men ganska snart började jag tvivla på konceptet. Det är helt enkelt för jobbigt. Jag sneglar lite på mina datorspel och inser att tärningarnas och anteckningsblockens tid är förbi för mig.





Jag är naturligtvis inte ensam om dessa tankarna.


Nu finns det säkert en hel del som är beredda att bränna mig på bål för att jag föreslår att man datoriserar sällskapsspel, den speciella känslan i att hålla tärningarna i handen är svårt för en dator att emulera, och visst finns det många spel som det inte alls är aktuellt för. Men samtidigt, jag tror det finns en väldigt spännande domän att finna just i gränslandet mellan datorspelen och de traditionella sällskapsspelen. Betänk till exempel hur populära Rockband/Guitar Hero spelen är som just sällskapsspel. Med rätt implementation tror jag att en hel skara av spel som typiskt anses vara för nördar, jag tänker till exempel på Warhammer 40k och liknande, kan finna nya spelare när väl den tungrodda mekaniken sopas ur vägen. Jag har själv lagt denna hobby på hyllan, men med datorn som sällskap skulle jag vara beredd att slå mig ner vid bordet igen.

Dela med dig
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
Det här inlägget postades i Micke och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Med datorn som sällskap

  1. 30+ skriver:

    Intressant mackapär det där. Men jag tycker att den i all sin finurlighet är bakåtsträvande. Man har gjort den som ett stöd för hur man spelade med penna och papper. Istället kunde man ha tittat framåt och gjort den till ett ännu mer spännande verktyg för att ge häftiga spelupplevelser.

    För att göra en jämförelse tycker jag att det där är som om man bara skulle ha spelat in personer som läste ur böcker när filmmediet kom.

    • Micke skriver:

      Silicon Graphics (du vet, de som brukade göra de verkligt kraftfulla grafikmaskinerna) hade ett talesätt: ”With a 10 times faster computer, you’ll change how you work. With a 1000 times faster computer, you’ll change how you think”. Jag håller med i att man har inte utforskat datorns potential som spelhjälpmedel, vilket kanske delvis beror på att de först på senare år har blivit så små och utrustade med den typ av styrdon som gör att de blir verkligt praktiska. Jag ser t.ex. med stor spänning fram mot vad speldesigners kommer att göra med tablet-datorer med pekskärmar.

  2. Även för mig är de ”gamla hederliga” spelens tid förbi med ett undantag. På semestern i huset på gotland så spelas det lite sådana spel såsom Yatzy, monopol, alfapet osv.

    Välkommen tillbaka 🙂

    • Micke skriver:

      Tackar! Hoppas kunna börja blogga på allvar, så fort allt stök kring flytt till ny lägenhet, inskolning på dagis och kräksjuka har laggt sig. 🙂

  3. Holmberg skriver:

    Även om jag håller de fysiska sällskapsspelen närmre hjärtat av många anledningar så finns det onekligen vissa fördelar med att man digitaliserar formatet.

    Till exempel gör det att vi som på ålderns höst gett oss av från kompisgäng och slagit rot med familj på annan ort kan hålla tex rollspelandet vid liv oftare än 1 ggr om året som annars brukar vara det som går att få till.

    Med plattformar som bla Vassal kan man dessutom spela lite härliga strategi-brädspel utan att ha vardagsrumsbordet ockuperat i 2 månader.

    Så även om jag gärna ser mig som gammeldags så kan jag inte låt bli att vara nyfiken på vad som kommer komma ur kitteln av bärbara enheter och ständig internettillgång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *