Kataklysmer

Det nya året inleddes med en genomgående ommöblering av lägenheten. Detta har blivit något av en tradition i vårt hem, en gång om året flyttar vi runt allt, byter ut lite och får därigenom lite en känsla av en ny lägenhet. Egentligen är detta bara ett relativt billigt sätt att få oss att tro att vi har flyttat, och att vi inte alls bor kvar i den där gamla lägenheten som vi redan för flera år sedan började känna var lite trång. Just nu sitter jag bland post-omflytt-kaoset och försöker lista ut hur bäst 4 enheter prylar går in i 3 enheter förvaring.

Neltharion (aka Deathwing) - splittraren av världar. Drar sig tydligen inte för att göra hembesök heller, i alla fall att döma av vår lägenhet.

Det är inte bara hos oss som världen vänts upp och ner. I World of Warcraft har Azeroth slagits i spillror av Neltharion, en drake som av gudarna ursprungligen utsågs för att vakta över världen men som nu drivits till vansinne av onda makter. Resultatet är något som inte är helt olikt vår lägenhet; allt är förändrat, det kända oigenkännligt och mycket ligger bara i spillror. Men inte bara världen är annorlunda, spelet har på många sätt plockats isär och satts ihop igen. Spelmekaniken har strömlinjeformats, grafikmotorn uppdaterats och spelet har integrerats med det nya Battle.net.

Guild-achievements med tillhörande belöningar sätter större fokus på att bygga en fungerande organisation.

Jag har spelat World of Warcraft sedan ursprungsversionen men Cataclysm är nog den bästa versionen av spelet än så länge. Karaktärsbygget är smidigare än någonsin, förändringarna av spelvärlden gör att det blivit roligt att återbesöka allt det gamla igen och från ett raidingperspektiv verkar det som att crowd control tack och lov åter igen är på modet (AoE-tankarnas era är således förbi). Ett Guild-level/reputation-system gör det nu viktigare att vara med i ett guild och att inte hoppa runt för mycket, vilket torde hålla de mer lättfotade spelarna på plats och skapa mer stabilitet. Slutligen känns det också som att Blizzard höjt nivån på sitt berättande, mycket av det som sker i omgjorda zonerna och kanske ännu mer i de nya områdena är mer engagerande än i tidigare expansioner.

Sorry Rock Star, men introduktionsområdet för Goblins var den bästa Grand Turismo-upplevelsen jag haft.

Det känns ganska enkelt att sia om vilka som kommer gilla Cataclysm: de redan frälsta. För hur mycket man än bytt plats på möblerna, er, jag menar strukturerat om zonerna och quest-linjerna, är allt i huvudsak samma spel som för fem år sedan. I viss mån är WoW kanske mer likt det ursprungliga spelet än någonsin, då mycket av handlingen flyttats tillbaka till originalkontinenterna. Huvudstäderna är åter igen fyllda med spelare, och nu är det istället Shattrath och Dalaran som ligger öde. Jag känner personligen en pånyttfödd glädje med spelet, de flesta av ändringarna faller mig väl i smaken. Sannolikt kommer jag låta mina konsoller vila upp sig under årets första månader, medan jag fortsätter utforska det nygamla World of Warcraft.

Publicerat i Micke | Etiketter , , | 7 kommentarer

Spelmekanik som narrativ

Jag brottas med motsägelsefulla tankar kring det där med narrativ och story i spel. På ena sidan har jag en lista med spel vars story verkligen fick mig fjättrad vid kontrollen, t.ex. Final Fantasy 7, Metal Gear Solid och Halo. På andra sidan har jag en växande irritation över att spel mer och mer ter sig som filmer med halv-taskiga manus, uppblandade med lite spelmekanik. På många sätt har året som gått handlat om berättande i spel. Turerna kring Halo: Reach, Enslaved och Medal of Honor visar på att spelare mer och mer förväntar sig en bra story och att det oftast ses som bra om den är filmisk.

Men är filmen verkligen den rätta förebilden? Någonting som på allvar fick mig att fundera på detta var en video på The Escapist kring just hur spelmekaniken i sig kan vara narrativet. Jag låter denna vara startskottet i en serie texter jag ämnar skriva just kring spel och berättande.

Publicerat i Micke | Etiketter , , | 4 kommentarer

GOTY 2010 – Årets spel och God Jul!

Trots att jag redan i den stund jag svarade på Fredrik Malmers inbjudan att delta i detta projekt visste vad som skulle hamna på första plats, är det svårt att sätta ord på hur monumentalt jag anser denna release är. Att kalla det årets spel är i min mening något av en underdrift, jag skulle snarare vilja kalla det årtiondets spel. Starcraft har under sin tid blivit nästan synonymt med e-sport och det arrangeras årligen tävlingar i Starcraft 2 med åtskilliga miljoner i prispotten. För den som inte lockas av tävlingsmomentet i multiplayerdelen erbjuder spelet en kampanj som har helt andra premisser. Ganska ofta ser man singlerplayer-kampanjen i spel som en tutorial för spelmekaniken som sedan används i multiplayer-lägena, men Starcraft 2 låter kampanjen blomma ut på sitt eget sätt. Då man inte behöver bekymra sig om spelbalans kan man kasta in helt andra enheter och uppdragen erbjuder en stor variation och utmaning. Ett snillrikt achievement-system lockar även lite mindre ambitiösa spelare att fila på sina färdigheter genom att sätta specifika mål. Dessa tjänar till att exponera dina svagheter som spelare och tvinga dig att tänka på nya sätt.

Men allt detta har jag nog sagt förr. Jag känner att jag måste klämma dit något extra, då jag är medveten om att inte alla gillar det höga tempot som sätts i Starcraft 2s multiplayer matcher. Men man behöver inte spela för att ha roligt, det är i princip lika underhållande att bara titta på. Jag har under hösten haft ett par sjukperioder och något som jag funnit väldigt mysigt är att sitta och titta på kommenterade matcher i GSL (Global Starcraft League). Att se världens skickligaste spelare mötas är ren underhållning, helt i klass med VM i fotboll eller ishockey. Starcraft 2 är således det första spelet som inte bara är en sport, det är en publiksport.

Med de orden avslutar jag således årets GOTY-utnämningar. Jag vill tacka Fredrik Malmer för att vi blev inbjudna och ett tack även till alla er som läst och kommenterat. Nu ska jag ta mig en sista pepparkaka innan jag kryper till sängs, ha en riktigt god jul önskar Mirjam och Micke och folket på Blizzard!

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets spel. 1:a plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Publicerat i GOTY 2010, Micke | 11 kommentarer

GOTY 2010 – Året spel, 2:a plats

Att skriva om årets näst bästa spel måste till stor del handla om varför det inte vann. Onekligen är det ett väldigt bra spel, men på något sätt räckte det inte till. Jag inser att ett så negativt inlägg kan bli lite missvisande, så innan jag motiverar varför detta spelet blev just 2:a kommer det lite välförtjänt berömm. Spelet i fråga har under året hedrats av nästan all spelmedia som ett fantastiskt spel, årets bästa, kanske det bästa på många år. Jag har själv lagt strax under 100 timmar på det, vilket med min begränsade speltidsbugdet får anses vara anmärkningsvärt. Förutom en väldigt rolig spelmekanik, samt ett narrativ och karaktärsupplägg som ger spelet ett utmärkt omspelningsvärde, visar det upp höga produktionsvärden rakt igenom. Grafiken är stämningsfull och vacker, röstskådespeleriet och dialogen bland det bästa i den gällande konsollgenerationen och utgivaren har för entusiaster varit flitig med att släppa DLC. Listan på kvalitéer kan göras längre, för så bra är faktiskt Mass Effect 2.

Men, även solen har sina fläckar. Jag har aldrig riktigt förstått storheten med storyn i Mass Effect-serien. Den är tjänlig, men ganska snabbt finner jag mig auto-pilota genom dialogerna för att nå det jag anser vara spelets huvudattraktion, stridssystemet. Situationerna är för enkla för att vara intressanta och allas vår Shepard blir inte, oavsett om jag väljer att vara en ängel eller en rebell, mänsklig. Visst är det kul att vara en hjälte, men vidare intressant är det inte. Likaså är fienden för enkel, för ond, för att jag ska bli intresserad. Där anser jag den japanska berättartraditionen ligga långt före den västerländska. Personerna i t.ex. Final Fantasy XIII har alla både bra och dåliga egenskaper och upprepade gånger visar sig både fiender och hjältar ha dolda sidor. Detta till trots måste ändå BioWare få beröm för sitt epos, som i och med sin andra del tar steget in bland de kanske viktigaste titlarna för konsollmarknaden.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets spel. 2:a plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi och Spelvärldspareringar.

Publicerat i GOTY 2010, Micke | 12 kommentarer

GOTY 2010 – Årets spel, 3:e plats

Även detta inlägg kommer vara lite kortare, julen erbjuder inga lediga stunder att ta igen två förlorade dagar. När vi så sakteliga börjar närma oss toppen ställs det naturligtvis större krav på motivationerna. Personligen anser jag inte att mitt val för bronsplats är något vidare kontroversiellt, det är ett spel som togs mot väl av både kritiker och spelare, men det är inte svårt att hitta svidande kritik bland de andra deltagarna i årets blogg-nomineringar. Så låt mig då i tre raska punkter förklara varför jag denna kritik till trots vidhåller att 3:e platsen tillhör Halo: Reach.

  • Singleplayer-kampanjen har fått kritik huvudsakligen för att inte berätta en tillräckligt fängslande historia. Detta anser jag huvudsakligen vara en smaksak, jag tycker själv att handlingen i spelet är både episk, bitterljuv och nyansfullt berättad. Jag håller med om att spelet inte har ett så starkt karaktärsgalleri som de ursprunliga Halo-spelen, eller för den delen andra shooters som släppts under året, men jag vidhåller att det finns mer än ett sätt att berätta. Reach är berättelsen om en händelse och jag tror att en mer karaktärsfokuserad story skulle bara ta fokus från det centrala temat.
  • Jag tycker på många sätt att multiplayer-upplägget i Reach är bland det bästa jag spelat. Upplåsbar utrustning och ”perks” tjänar mest till att ytterligare öka avståndet mellan de som har massor med tid och de som inte spelar lika mycket.
  • Reach är massivt, fullt av möjligheter. Kampanjens co-op läge erbjuder något som många andra shooters saknar och med den smått fantastiska (i alla fall för att vara tillhöra ett konsollspel) ban-editorn kan man spela länge utan att tröttna. I och med den nya Halo Waypoint-integrationen finns det ytterligare bonusmaterial att få för den flitige.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets spel. 3:e plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi och Spelvärldspareringar.

Publicerat i GOTY 2010, Micke | 4 kommentarer

GOTY 2010 – Årets spel, 4:e plats

Har fortfarande inte riktigt hämtat mig efter mina äventyr på världens flygplatser, så detta får bli ett ganska kort inlägg. Ofta efterfrågar vi spelare nyheter, spel som bryter mot normen och de inarbetade koncepten, spel som känns annorlunda. Då och då dyker det upp en titel som lyckas, men under året kom det ut ett spel som fick mig att inse hur lite variationen egentligen är. 4:e platsen på Årets Spel-lista tilldelar jag LIMBO, för att detta spel med sin unika stil och gameplay attraherade nya spelare på ett sätt som jag inte upplevt sedan Nintendo Wii.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets spel. 4:e plats’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi och Spelvärldspareringar.

Publicerat i GOTY 2010, Micke | 10 kommentarer

Snökaos…

Ett litet meddelande: jag har under de senaste dagarna varit fast på diverse flygplatser runt om i världen och först idag kommit hem (två dagar försenad). Kommer få ut GOTY-inläggen under kvällen skulle jag tro, ursäkta störningen.

/Micke

Publicerat i Micke | 2 kommentarer

GOTY 2010 – Årets shooter

2010 har varit ett bra år för dem som gillar shooters, ett flertal FPS och 3:e persons shooters (3PS) av hög kvalité har levererats och jag finner att välja en av dem är långt från enkelt. På FPS-sidan började året starkt med Battlefield: Bad Company 2, för att sedan följas av Singularity, Quake Live, Halo: Reach och Call of Duty: Black ops. 3PS-utbudet har varit något mindre överväldigande, men titlar som Transformers: War for Cybertron och Vanquish förtjänar absolut att nämnas. Det som i slutändan avgör mitt val är huruvida spelet erbjuder tillräckligt varierade spellägen för att hålla i längden och om kan stå på egna ben. Jag ska villigt erkänna att den shooter som jag spelat mest i år är Black ops, men detta enbart för att jag känner andra som gör det. Det spel som jag hade roligast med och som jag önskar mig att få spela mer av, och som därför får min röst som årets shooter, är Halo: Reach.

Det är svårt att slå Reach i termer av innehåll. En i min mening minnesvärd kampanj med möjlighet för co-op, ett flerspelarläge med många varierade spellägen och dessutom en väldigt imponerande baneditor (Forge World) kan hålla spelare sysselsatta i många timmar. På ett rent personlig plan trivs jag väldigt väl i Halos universum. Det är vackert, episkt och inspirerar min fantasi på ett sätt som konventionella krigsshooters inte gör. Att få uppleva den i co-op är också något som jag verkligen uppskattar, och har gjort sedan första Halo-spelet kom ut. I flerspelarlägena känns det som ett helt annat spel än de militärshooters som konkurrerar om titeln, och fast än jag måste bekänna en viss kärlek till Call of Duty-serien, kvarstår det faktum att Black ops inte direkt gör några revolutionerande förändringar. Reach är en milsten i Halos tidslinje, det sista Bungieutvecklade spelet, och i min mening det bästa av dem alla. När vännerna migrerar vidare från Call of Duty (jag misstänker till Vietnamns djungler) kommer jag följa efter, kanske för att aldrig återvända, men jag är säker på att jag kommer att återvända till Reach.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets shooter’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.

Publicerat i GOTY 2010, Micke | 6 kommentarer

GOTY 2010 – Årets äventyr

Jag kommer ihåg när jag var liten och läste Skattkammarön (Robert Louis Stevenson) för första gången. På den tiden var nog pirater och hemlighetsfulla öar det mest spännande jag kunde tänka mig, och än idag minns jag hur jag den sommaren låg vaken till sent på nätterna för att läsa. Jag tror att hemligheten i att skriva ett spännade äventyr ligger i att låta stämning dra iväg med läsarens fantasi. Det som triggar mig personligen är miljöerna, det är nog för mig att se en bild på ett fantastiskt landskap så är jag borta. Naturligtvis räcker detta inte för att hålla intresset vid liv verket ut om inte berättelsen hänger på, men första intryck är viktigt. I år blev jag väldigt fäst vid ett spel som redan de första minutrarna retar min fantasi med ett mysterie. Världen är både välkänd och främmande och även om historien inte faller mig i smaken hela vägen igenom kommer jag minnas Enslaved – Odyssey to the west som det mustigaste äventyret 2010.

Enslaved kastar en in i handlingen direkt och presenterar under spelets första minuter båda huvudrollsinnehavarna, Trip och Monkey. När prologen är till ända och spelets egentliga handling tar vid känns det verkligen som att man är på väg ut på ett äventyr. Miljöerna är storslagna och när jag då och då får en skymt av landskapet kan jag inte låta bli att le, det känns precis som om jag stigit i land på Skattkammarön. Jag har redan skrivit en recension av Enslaved så jag tänker inte vidare gå in på vad jag gillar och inte gillar med spelet. Istället avslutar jag denna motivation med en uppmaning till er som ännu inte spelat Enslaved: nu när vintern gör sitt bästa för att hålla oss inomhus, skippa tankarna på att flyga till Thailand och res istället västerut!

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets äventyr’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.

Publicerat i GOTY 2010, Micke | 8 kommentarer

GOTY 2010 – Årets rollspel

Låt mig börja med att beklaga mig lite över att begreppet ”rollspel” numera nästan har förlorat sin ursprungliga betydelse. Mer och mer verkar det som att man med rollspelsmekanik syftar på erfarenhetspoäng, nivåsystem och att man som spelare gradvis bygger upp sin spelfigur. Detta gör spel som Borderlands och Demon’s Souls till rollspel. Jag tycker detta är lite bakvänt. Rollspel för mig handlar om narrativet, att personifiera någon eller något, att göra val som påverkar historien, något i princip helt frikopplat från hur många hit points min rollfigur har. Gammaldags som jag är kommer jag av denna anledningen bara ta hänsyn till spel där jag som spelare har möjlighet att påverka berättelsen, vilket diskvalificerar många av de spel som påstås vara rollspel. Återigen är jag frestad att ge vinsten åt Sleep is Death, men beroendet på en skicklig spelledare fäller det ännu en gång. Nej, det finns egentligen bara ett val, årets rollspel kan inte vara något annat än Mass Effect 2.

BioWare har med del två i Mass Effect-serien etablerat sig som den västerländska studio som är mest trogen den traditionella betydelsen av rollspel. Som Shepard ställs man inför ett stort antal val, allt från vad man säger i enskilda konversationer till avgörande prioriteringar i trängda situationer, och det som gör det hela så bra är att valen är intressanta. Inte bara får de effekt på längre sikt, ibland inte ens i samma spel, de bidrar effektivt till att definiera min rolltolkning av Shepard, den i min mening viktigaste mekaniken i ett rollspel. Det är precis detta som skiljer ett val i ett parti schack från ett rollspelsval. I schack är min målsättning alltid densamma, att vinna, medan i rollspelssammanhang är målet att vara trogen min rollperson. Jag tillhör inte dem som anser att Mass Effect-serien är felfri. Storyn är inte direkt nyskapande, designen av rymdvarelser tämligen oinspirerad (en ras av blå kvinnliga aliens i tajta kläder med djupa urringningar? suck…) och att behöva grinda efter råvaror känns helt onödigt. Men det som fångar mig – bortsett från att jag har jättekul med stridssystemet – är att spelet ger mig mycket väl fungerande verktyg för att skapa precis den Shepard som jag vill. Det är sådant som spelar roll.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen ”Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin ‘Årets rollspel’: Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelografi, Spelvärldspareringar och Xboxflickan & Nikke.

Publicerat i GOTY 2010, Micke | 11 kommentarer